Hoppa till innehållet

Långstjärtad parakit

Från Wikipedia
Långstjärtad parakit
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljÖstpapegojor
Psittaculidae
SläktePsittacula
ArtLångstjärtad parakit
P. longicauda
Vetenskapligt namn
§ Psittacula longicauda
Auktor(Boddaert, 1783)
Synonymer
Belocercus longicaudus

Långstjärtad parakit[2] (Psittacula longicauda) är en hotad papegojfågel som förekommer i Sydostasien.[3]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad parakit delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

  • Psittacula longicauda tytleri – förekommer på Andamanerna
  • Psittacula longicauda nicobarica – förekommer på Nikobarerna
  • longicauda-gruppen
  • Psittacula longicauda modesta – förekommer i Enggano (utanför sydvästra Sumatra)

Underarterna tytleri och nicobarica skiljer sig tydligt både från varandra och från övriga underarter, och kan utgöra två distinkta egna arter.[4] Genetiska studier visar också att de olika taxonen inte är varandras nämaste släktingar.[5] Dessa resultat har dock ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad parakit är en 42 cm lång papegojfågel med som namnet avslöjar relativt lång stjärt. Från sina närmaste släktingar utmärker den sig genom kombinationen av röda kinder, grön hjässa, ljust grågrön nacke och mantel samt blå förlängda centrala stjärtpennor.[6]

Skillnader mellan underarter

[redigera | redigera wikitext]

De fyra underartsgrupperna (se Systematik ovan) skiljer sig relativt mycket åt i utseende. Tre av dem skiljer sig från den fjärde, nominatformen och defontainei, enligt följande:[7]

  • Fåglar i Andamanerna (tytleri) är större. Hanen är gulgrön med kraftig malvafärgad anstrykning från nacken bak till övre delen av ryggen. På nedre delen av ryggen och övergumpen är den grön. Honan är gulgrön från hjässan till manteln.
Taxonet tytleri i Andamanöarna.
  • Hanar i angränsande Nikobarerna (nicobarica) är också relativt stora, men har istället en lätt blå anstrykning på manteln.
  • Fåglar på ön Enggano utanför Sumatra (modesta) är även de förhållandevis stora med mattröd grönaktig hjässa och karmosinfärgade huvudsidor. Honan har grönbrun hjässa med en röd fläck i nacken.

Bland lätena hörs disharmoniska "kiak", ljusa "pee-yo", grälande "cheet-cheet-cheet" och darrande "kraaak".[7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten tros minska relativt kraftigt till följd av skogsavverkning och jakt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar..[1]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Belocercus longicaudus . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 februari 2019.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia. The Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
  5. ^ Kundu, S., Jones, C.G., Prys-Jones, R.P. & Groombridge, J.J. (2012) The evolution of the Indian Ocean parrots (Psittaciformes): extinction, adaptive radiation and eustacy. Mol. Phylogenet. Evol. 62(1): 296–305.
  6. ^ Juniper, Tony; Mike Parr (1998). Parrots: A Guide to Parrots of the World. Yale University Press. ISBN 978-0300074536 
  7. ^ [a b] Forshaw, Joseph M. (2006). Parrots of the World; an Identification Guide. Illustrated by Frank Knight. Princeton University Press. plate. ISBN 0-691-09251-6. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]